Antagligen handlar det om att de flesta tycker att den är alldeles för dyr. Liknande åsikter fanns då Partagas Reservan kom. Idag är den en svårfångad och mycket dyrbar raritet.
Cigarren är mycket vackert svagt oljigt rödfärgad. Den är till skillnad mot den vanliga monte-fyran närmast helt rund. Draget är perfekt och den utstrålar mästerlig konstruktion.
Den luktar inte speciellt mycket, bara svaga animaliska ammoniaktoner. Torrdragningen smakar lite smöraktig ceder, lite gammal cigarrlåda!?
Tänder på och möts av en enorm rökvolym. Den största på mycket länge. Tjock, fyllig stålgrå rök i en perfekt brand. De inledande smakerna är bitska och stickigt omoget kärva. Första tanken är alltså att den är alldeles för ung, vilket i rökandets stund faktiskt känns skönt! Äntligen en som bryter mönstret med tjocka lättrökta milda cigarrer som nuförtiden är så trendiga.
Allteftersom mildras den kärva framtoningen och karakteristiska montesmaker börjar sakta framträda. Det var länge sedan jag rökte en ung montefyra och jag har problem att jämföra med mina gamlingar av vitolan. Svaga balanserade exklusiva trätoner börjar framträda (högklassig tobak), ren rostad tobak, dov smakrikedom med kakaobönor och lite bitter vanilj. Smakar lite som Monte No. 2, fast inte lika tydligt stark smakrikedom(mindre kaffe-chokladkaraktär). Sista tredjedelen liknar den andra. Fortfarande en raffinerad dov underliggande bas av högkvalitativa träsmaker kombinerat med lite kärva bittra omogna toner.
SLUTSATS: Mästerlig konstruktion - fyllig tjock rök - högklassig tobak och smakprofil som andas något riktigt, riktigt gott om ett tiotal år. Prisvärdheten är svår att diskutera nu, möjligtvis blir det lättare att prata om den om 10-15 år.
//salberto
