Punch är ett av mina favoritmärken. När den typiska träigheten kompletteras med en fyllig rök så smakar de mycket gott. Samtidigt tycker jag det är kul med de regionala utgåvorna så här slår jag två flugor i en smäll! Lite synd bara att cigarren är så tjock...en Dobles, 50x155...inte min favoritvitola, men ibland finns inget val utan det är bara att dyka i!
Cigarren i sig är lite brutal. Täckbladet har en flammighet eller fläckighet som minner mig om en del vintagetäckblad. Jag har sett ett flertal exempel på det under senare tid och personligen tycker jag om det. Kombinationen av en uttalad oljighet, storleken och en aningens nyans åt olivgrönt i skimret från det Coloradofärgade täckbladet ger Super Robuston en seriös attityd..."passa dig, lillen" ungefär!
Aromen är lätt, en aning honung. Snoppningen gör att täckbladet spricker upp lite men Joppes cigarrlim fixar det snabbt. Lite väl känsligt täckblad, dock... Torrdraget ger mig en svårbedömd smak, aningen källare, aningen trä. Bra drag ändå så jag tänder upp!
Brutalitet? Knappast! Lite rökutveckling, mycket milda trätoner, nästan ingen pepprighet alls. Hmmm... Jag antar att det delvis är tjockleken som tvingar mig att dubbelpuffa för att få ut lite mer rök, men jag får ändå inte ut så mycket jag vill ha. Lätt medium kropp till att börja med, inte mer.
Rökutvecklingen blir ganska snart bättre utan att för den skull bli riktigt stor. Trätonerna, som mest ligger åt sötare cederträtoner, växer sig fylligare och pepprigheten tilltar lite. Från att från början varit tämligen tillbakahållen i smaken börjar den nu lyfta. Den påminner mycket om Punch Double Coronas; samma sävliga utveckling mot en bred och balanserad trätonspalett. Jag får en distinkt saltsmak på läpparna ett tag, intressant...
Dominansen av trätoner fortsätter in i andra tredjedelen av cigarren, men nu börjar den bli jordigare. Väldigt trevlig smakkombination! Lätt syrliga smaker kommer och går. Eftersmaken är också god och skapar en koncentration av kärva smaker långt ner i gommen. Trevlig typiskt kubanskt gråmelerad askpelare som är riktigt stabil (läs: jag har inte tappat den på magen än...). Just nu är cigarren inne i en mycket behaglig fas. Inga överraskningar, ingen snedbrand och inga plötsliga smakförändringar utan bara en lugn resa med sammansatta smaker som sakta förändras mot en fylligare och jordigare profil.
När jag kommer in på sista tredjedelen så tilltar pepprigheten dramatiskt. Samtidigt så blir trätonerna kärvare, ganska rejält mycket kärvare, som om den har bestämt sig för att jag missbedömt den helt och hållet. Jag sade ju något om "inga plötsliga smakförändringar"... Täckbladet spricker upp lite av expansionen nedanför askan, kanske även ombladet. Tuffare cigarr nu, mer åt full kropp, och med en riklig rökutveckling. Jag misstänker att den snart är färdigrökt men än så länge är den njutbar.
Allt har sitt slut och så även den här cigarren. Den börjar brinna snett nerför sprickan och jag lägger den till handlingarna innan de elaka bittra smakerna tar över helt.
Det här är en mycket god cigarr om man gillar Punch-profilen. Den har en sofistikierad smak och utveckling och har börjat släppa loss sina inneboende kvalitéer. Jag ger den 89 isterband redan nu och om de bara kunde öppna lite starkare och fylligare med bättre rökutveckling så kommer de lätt upp över 90 isterband.
