Montecristo Sublimes Edicion Limitada 2008

[Ouch]

Montecristo Sublimes Edicion Limitada 2008

Den här cigarren är en singel inhandlad hos Joppe under BASH#3. Boxkoden är antagligen samma som hos min låda; LSO JUN08.



Torrdrag: Lätt stallsmak. Doft åt chokladhållet.

Utseende: Spänstigt packad, inga defekter. Oljigt coloradofärgat täckblad. Ser grymt smaklig ut och har ett av de grannaste täckblad jag sett hos Limitadas de senaste åren!

17.35 Första blossen mkt peppriga (host host) men tidigt utvecklad chokladton med lätta övertoner av ceder. Torr karaktär.



17.50 Fylligare, ”Toasted”. 2 cm. Askan gråvit, ganska porös.

18.00 Mycket fyllig smak nu, en sammansatt tobakssmak, lätt medium fyllighet. Spikrak brand. Hygglig rökutveckling.



18.10 Askan trillade efter en tum. Lätt syrlighet nu, något chokladaktig med aningen bitterhet i trätonerna som komplementerar.

18.30 Inte mycket har hänt sedan sist. Jo, nu blev den ännu fylligare och chokladtonen återvände. Syrligheten delikat, balanserar trä- och chokladtonerna perfekt. Det är svårt att hålla igen i tempot. Brinner som en mästare!

18.40 Halvvägs på cigarren och den är fortfarande god. Syrligheten börjar övergå i lite beskhet. Vila, vila, så den får svalna lite.



19.00 Pepprigare nu och med lite bett i tungan. Syrligheten är försvunnen och bittra smaker med en aning kaffe kommer fram. Antagligen bara en liten stunds rökbarhet kvar. Jag känner av nikotinet lite men så har jag inte grundat med mat idag heller… 5 cm kvar. Medium + fyllighet nu.



19.10 Brända smaker. Den har nog gett sitt bästa vid det här laget, men var ändå fullt rökbar och hyggligt njutbar ända till 4 cm-stubben. Ett sista bloss, sedan adjö…

Stor potential hos den här cigarren och jag är glad att jag handlade en låda av Joppe! 90 isterband!

[salberto]

Finfin review Ouch och som vanligt läckra bilder. Eftersom jag har rökt ur en låda, fick en cigarr av dig på Bashen (tackar ) och har en annan ograverad låda i skåpet ska jag testa lite mer för att få en lite bättre bild. De har ju fått blandad kritik inte minst på FOH. Stor variation tom inom lådorna. Tydligen ska en del ha lite för lätt drag, medan andra ska vara suveräna.
//salberto

[Ouch]

Efter att ha testat de tre Limitadorna för 2008 så går min åsikt stick i stäv med de flesta på FoH. Jag håller Sublimen för den bästa av dem, Partagasen tätt efter och Cuaban sist, rätt långt efter. Det är inte mycket underlag med en av varje, särskilt inte med tanke på den variation som du nämner vilken dock gäller främst Sublimen, men att Partagas skulle vara så avgrundsdålig som Rob & Co säger är ju rent nys! Cuaban sägs ju vara konsekvent lysande, och jag fick väl ett måndagsexemplar då...

Förresten, såg du bilderna på FoH på de rent fantastiskt fula Sublimes som någon fått. De såg ut som om täckbladen var omblad! Otroligt...

[salberto]

Håller helt klart med dig om att placera Cuaban sist, men har som du bara rökt en stackare. Då jag rökte mina sublimes var jag lite småförkyld, smaklökarna var kanske inte helt samarbetsvilliga. Partagasen var lite oväntat bra och röktes under smått euforiska omständigheter, psykologien gör ju sitt till. Nä... vi måste röka fler ex av varje. Behöver du fler Cuabas, har jag en box.
//salberto

[Ouch]

Nej, jag har en box likaså. Let's smoke!

[Wagnerian]

Läcker recension som alltid Ouch, och fantastiskt bildaccompagnemang!

Men hur är det med blenderna i dessa ER o EL av MC. Har själv bara varit på std-sortimentet i form av 1-5orna i någon nämnbar utsträckning, och där håller jag 1 o 3 som de godaste blenderna (om de nu skiljer sig öht?) Har upplevt 2an som lite "fadd", 4an som ganska rå (kan bero på unga exemplar - den älsta har varit 06a) samt 5an som lite för "enkel" o spretig. Tycker dock inte mig känna igen något av de smakspår jag upplevt i dessa i beskrivningen av denna sublimen. Är det helt enkelt helt egna blender i specialutgåvorna eller finns det något "typiskt MC" i botten som "tas för givet" i beskrivningen. Mina (om än mkt begränsade) upplevda grundsmaker i MC är en nötighet blandat med en mörk sötma ovanpå en mkt god och fyllig lite rostad tobakssmak, med lång fin eftersmak, som jag associerar med vad en del beskriver som "tangy".

Men grundfrågan är ändå om det finns det typiska MC i specialutgåvorna? (oavsett vad man upplevt eftersom det säkerligen är subjektivt)

Wagnermannen
...som känner att man behöver mer grundkunskap i std-sortimentet innan det är dags för EL,ER....

[salberto]

Intressant frågeställning, Wagnermannen. Som så ofta har man lite för dåligt underlag av alla dessa vitolas genom åren för att kunna ge ett mer grundläggande svar. Här är min åsikt dock. 1-5, med undantag av 2:an har mycket likartad blend (kanske tom identisk). Tvåan är lite mer pregnant mörkrostat smakrik med större djup, mer choklad, mer vanilj och kaffe, det som MRN kallar bönkaraktär. Möjligtvis beror denna skillnad på formatet (gillar detta format mycket), att utformningen skapar denna ökade pregnans. Om fyran är en kopp vanligt kaffe, är tvåan en kopp capuccino! Monte 2, 2006 är ett underbart exempel på denna smakrikedom. Hinner inte skriva mer, ska till jobbet. Vi fortsätter detta resonemang ikväll
//salberto

[salberto]

forts.

Monte Especiales i två laguitostorlekar smakar också lite mer pregnant, lite pepprigare, lite större rökutveckling än de övriga "numren", vilket också delvis kan att ha att göra med den smala utformningen. Med lite ålder blir träkaraktären mer raffinerad och bönkaraktären minskar. Har rökt en del 80-talare av dennna och anser det vara guds gåva till den cigarrökande mänskligheten. Men om man gillar chokladsmaken ska man röka dem rätt tidigt.
Vad gäller cigarrer utanför det ordinarie sortimentet kan jag bara yttra mig om LE robusto 2001 och 2006. De andra har jag bara rökt någon enstaka av. Tycker att dessa limitadas påminner lite mer om monte 2. De är lite fylligare och smakrikare, tätare av choklad och kaffe. LE 2006 verkar mycket lovande, vad jag kan förstå.

Begreppet tangy är inte helt enkelt att få en solklar definition av. Det används i cigarrsammanhang, men jag har adrig läst en helgjuten definition. Lexikalt kan det betyda: citrus, skarp ton, sötaktig, sur, smakantydan, pregnans, pikant o likn.
Min tolkning och känsla av tangy, min egen definition, är en lättsinnig lätt svävande pikant kombination av sötaktig kakao, lite bitter vanilj och en svag balanserad ton av aromatiskt trä. Alltså snarare en kombination av mycket, än en speciell smak. Upplever inte det minsta surt i denna, då lite mer bitter. Men som sagt min egen tolkning. MRN använder begreppet, men beskriver den inte nämnvärt, vad jag minns.
Vore kul att höra era definitioner.
//salberto

[Wagnerian]

Monte Especiales i två laguitostorlekar smakar också lite mer pregnant, lite pepprigare, lite större rökutveckling än de övriga "numren", vilket också delvis kan att ha att göra med den smala utformningen. Med lite ålder blir träkaraktären mer raffinerad och bönkaraktären minskar. Har rökt en del 80-talare av dennna och anser det vara guds gåva till den cigarrökande mänskligheten. Men om man gillar chokladsmaken ska man röka dem rätt tidigt.

Intressant, skall ha detta i bakhuvudet när esp no2an avnjutes (trä eller choklad - ständigt dessa val, hihi )

Dock undrar jag lite över "chokladsmaken". Den smaken hart jag aldrig noterat i mina provanteckningar om någon MC, men det kan mkt väl bero på att man inte finner associationen, men nu när "man vet" vad man ska leta efter kanske den hittas. Men är det dragning åt ljus eller mörk choklad vi pratar om?

Ibland funderar jag över vad man egentligen känner för smaker. Om man läser recensioner, hittar man ofta lättare de smaker som beskrivs, men man undrar ibland om det är "självuppfyllande". Försöker att puffa så oberoende av dessa som möjligt, och snarare komplettera i efterhand när man själv bildat sig en uppfattning. Då kan de hjälpa till att finna ord på det man kännt, men inte "hittade" associationen till....

Den beskrivning jag gav om 2an som "fadd" stämmer nog mer med din jämförelse mellan vanligt kaffe och cappuccino, mer smakundertoner(från ett godare kaffe) men något "utspätt" och lite "krämigare". Dags å prova både ettan o tvåan igen!!

Min tolkning och känsla av tangy, min egen definition, är en lättsinnig lätt svävande pikant kombination av sötaktig kakao, lite bitter vanilj och en svag balanserad ton av aromatiskt trä. Alltså snarare en kombination av mycket, än en speciell smak. Upplever inte det minsta surt i denna, då lite mer bitter.

Härlig, lite "dekadent" beskrivning som i huvudsak stämmer med vad jag menar "lång härlig eftersmak av en mörk sötma ovanpå en mkt god och fyllig lite rostad tobakssmak ", men som sagt det finns nog lika många definitioner som det finns cigarrnjutare , men din var en av de bästa jag läst

Slutligen verkar det som om de förekommande ER, EL alltså har mer med MC2 att göra blend- och smakmässigt, dock mer "förfinad" och kanske mer lättillgänglig(?). Bör nog som sagt puffa en del tvåor och ettor för att bli mer "vän" med marcan....

Wagnermannen
...som njuter av diskussionen....

[salberto]

Ibland funderar jag över vad man egentligen känner för smaker. Om man läser recensioner, hittar man ofta lättare de smaker som beskrivs, men man undrar ibland om det är "självuppfyllande". Försöker att puffa så oberoende av dessa som möjligt, och snarare komplettera i efterhand när man själv bildat sig en uppfattning. Då kan de hjälpa till att finna ord på det man kännt, men inte "hittade" associationen till....

Jag tror det blir en kombination av: Hur man "vet" att den ska smaka, hur den faktiskt smakar, med betoning på vad man idealt letar efter och gillar. Jag vill ha aromatiskt trä, dov balanserad kubansk jord och krämig sötma. Jag letar efter dessa och när jag märker av dem, så skriver jag! Som i de flesta sammanhang finner man det man letar efter
Hittar jag inte de här elementen, ratar jag cigarren och det skulle aldrig falla mig in att bemöda mig med en recension.
Vidare tror jag att det handlar om metodik, vana att testa och kanske också en språklig talang, att kunna utttrycka det man känner.

Jag menar inte att tvåan är fadd, utan att den har en mer pregnat mörkrostad smak som det italienskt mörkrostade elementet i capuccino eller espresso i jämförelse med vanligt kaffe.

Chokladelement EMM kan vara krämig ljus mjölkchoklad som i Monte Robusto EL 2001( när man får drag ur denna) eller kakaoton som går mot mer mörka bittra toner, alla varianter kan finnas i cigarrer.
//salberto

[Ouch]

Flera roliga ämnen att fundera kring här.

"Tangy". Roligt att höra hur andra uppfattar det begreppet. Själv tycker jag det är tangy när det ligger en ton av syrlighet av den salivalstrande sorten i tobakssmaken, gärna med en spetsig kryddighet i näsan. Jag känner som du, Sal, att det härstammar från trätonerna i smaken och att det är en kompositsmak. Förresten, jag sitter just och puffar på en av de få Montecristos i min ägo, en No. 1 med en okänd ålder (jag skulle tippa på uppåt tio år), medan jag funderar på vad ni skrivit. Den är "tangy" i början.

Montecristo är ett av de märken jag inte utforskat i någon nämnvärd utsträckning, och i min ägo finns bara 5-6 lådor. Jag har inget välgrundat svar på din fråga huruvida deras EL smakar som det ordinarie sortimentet, Wagnerian. Jag kan inte minnas att jag rökt någon Montecristo EL som påminde väldigt mycket om Sublimen. Millennium-robuston var också ganska mjuk, men större i smaken, öppnare och utan det syrliga inslaget i Sublimen, vad jag minns. Kan inte minnas några chokladtoner heller... Monte D minns jag inte riktigt smakerna på, inte C heller.

Min uppfattning om Montecristo i allmänhet är att de oftast levererar en vidöppen, bredspektral krydd-och trätonsattack kombinerat med en rätt vass pepprighet i början. De No.2 -06 jag har är paradexempel på detta. Bombardemanget av smaker är av den kalibern att munnen och näsan är överbelastad av information. Med ålder verkar den här smak-kaskaden sublimera mot ljusare toner vilket jag, till skillnad från Sal, inte uppskattar så där enormt. Inte så att de sätts överst på piedestalen i alla fall...

En sak som jag tycker är kul är hur smakerna förändras under en cigarrs förbränning. Chokladsmaken i Sublimen är ett exempel. Jag upplevde tydligt hur den kom i början av cigarren, en ton av mörk choklad utan bitterhet. Den försvann i bakgrunden ett litet tag för att sedan komma tillbaka med lite bitterhet. Den muterade sedan mot en smak av rostat kaffe, återigen ännu lite bittrare. Kaffetonen muterade sedan mot slutet till en så stark bitterhet att kaffekaraktären helt försvann. Jag har aldrig tidigare upplevt att jag kunnat följa utvecklingen av en enskild smakkomponent på det sättet. Helt fascinerande!

Smakbeskrivning och smakminne är inte lätt att behärska, särskilt inte när det inte finns något standardiserat sätt att förstå det på. Vi borde samlas oftare enbart för att försöka hitta det gemensamma språket - jag har svårt att se hur man annars skulle göra för att göra effektiva framsteg i kommunikationen av smakupplevelser - eftersom jag starkt misstänker att vi ofta använder olika termer för att beskriva samma sak. Själv är jag kanske inte smakblind men jag misstänker att jag lider av en lätt smakafasi...det vore kul att bli bättre på att beskriva alla dessa nyanser i cigarrerna.

[Ouch]

Bara för att j-s med kroppen tände jag upp en Monte 2 nyss. Full kryddattack!

[salberto]

Med ålder verkar den här smak-kaskaden sublimera mot ljusare toner vilket jag, till skillnad från Sal, inte uppskattar så där enormt. Inte så att de sätts överst på piedestalen i alla fall... .

Den här sublimeringen, förfiningen mot ädlare toner på ålderstigna cigarrer är inte entydigt alltid av godo.
Montecristo Especiales från 85 upphöjdes till smått himmelska höjder. Jag rökte min första lite förstrött medan jag letade efter några böcker i antikvariatet. I början smakade den gott med en kärna av eteriskt trä, jag fortsatte tio minuter och plötsligt fylldes gomen av den allra ljuvligaste söta krämighetet som man kan tänka sig. Perfekt balans mellan sötma, bitterhet i trätonerna och allting insvept i grädde från paradiset. Jag stannade upp! Satte mig i soffan och bara fastnade i någon form av euforisk vila. En av de tre bästa rökupplevelser jag har haft. kanske den bästa.
I fredags på Jolos i Stockholm rökte jag en Monte tvåa från tidigt 80-tal. En cigarr få förunnade att få röka! Förväntningarna var mycket stora. Den var mycket god, men nådde aldrig de där riktigt stora höjderna. Troligtvis väljer jag en av mina 06:or av samma storlek om jag måste välja.
De monte tubos från sent 70-tal jag har rökt är på intet sätt sublima och ljusa. De är snarare fyllda av kraft och styrka, mörka variationer av eteriskt trä som river långt upp i näsan. Fantastisk cigarr.
Så verkligheten är inte alltid så enkel i kampen mot suveräna cigarrer...
//salberto

[salberto]

Glömde...
Din sk smakafasi ter sig närmast löjligt obegriplig i beaktande av dina suveräna reviews
//salberto

[salberto]

Glömde...
Anders, du har en mycket trevlig förmåga att framkalla intressanta trådar.
//salberto

[Ouch]

Glömde...
Anders, du har en mycket trevlig förmåga att framkalla intressanta trådar.
//salberto

DET håller jag med om!

Jag rökte upp min Monte 2:a tills det var bara skrymt kvar. Den var ett sjutusan till kraftpaket, inte riktigt i klass med den Sir Winston jag rökte i går kväll, men det blir nog inga fler cigarrer idag...

[Wagnerian]

Glömde...
Anders, du har en mycket trevlig förmåga att framkalla intressanta trådar.
//salberto

DET håller jag med om!

Jag rökte upp min Monte 2:a tills det var bara skrymt kvar. Den var ett sjutusan till kraftpaket, inte riktigt i klass med den Sir Winston jag rökte i går kväll, men det blir nog inga fler cigarrer idag...

Det är bara ett utslag av min vetgirighet och kunskapstörst som jag försöker använda som katalysator, och nu ser jag att det verkligen burit frukt - Skall ta med detta och läsa nu under det att jag tänker puffa MC esp no2 som jag fick av dig Johan - skall bli intressant med både läsning och puffning i världsklass Återkommer efter min lilla puffstund....
Wagnermannen

[Martin Nilsson]

L.S.,

Jag har sedan i december företrädelsevis rökt just de nämnda limitadorna och vad jag finner frappant är att ni, Ouch och Salberto, tydligen håller Sublimes för den mest och Cuaban för den minst smakliga. Personligen har jag en helt annan bedömning - Cuaban var riktigt, riktigt god emedan Sublimes hålller hyffsad klass både smak och konsistensmässigt. Dock föll Partagasen inte alls. Av de 10 jag köpte har redan 6 förverkats (bl.a. eftersom det är en ypperlig façon för bilfärden till logen) men varje gång smakade denna äckligt. Det sista exemplaret som röktes, konsumerades i en sublim omgivning som inte beskyllas för att dra ner upplevelsen av cigarren, men likt förbannat var smaken "stickig" och oaromatiskt (iaf betr. de toner jag vill känna). De flesta drog f.ö. även snett

Jag har lagt undan resten av de senare med förhoppning om att smaken utvecklas, men så styggt som de nu smakade har jag stämt ned förväntningarna något...
Och nej, det finns inga Cuabas kvar i min ägo och endast ett fåtal Sublimes

-Martin

[salberto]

Jag håller Partagasen som nummer ett, med reservation för att mina tre sublimes röktes under påverkan av vissa förkylningssymptom. Att Cuaban inte tilltalade mig alls, är inte så uppseendeväckande egentligen. Jag tyckte att den var omogen, "grönt" kärv och rå, helt enkelt outvecklad och för bombarderande smakrik och jag har svårt för denna typ av cigarrer som inte riktigt har hittat balansen. Däremot kan jag tänka mig at Cuaban har bäst potential för framtiden.
Att dessa cigarrer värderas olika är nog inte heller så konstigt. Det handlar om personlig smak, kvalitet i olika batcher mm. Potentater som Wolters på Casan i Hamburg och pojkarna på FOH har tex helt olika uppfattningar om Partagasen. Mina bedömningar av cigarrer stämmer sällan överens Ayalas på FOH. Han använder cigarrer som är äldre än 10 år, som "fiskecigarrer", något som är obegripligt för mig. Han verkar framförallt gilla ganska färska cigarrer. Jag tycker att cigarrer överlag smakar bäst efter 10 år!
Jag har en låda Cuaba LE som ska få ligga i fem år. Det ska bli kul att testa dem då!
//salberto

[Wagnerian]

Återkommer efter min lilla puffstund....

Trodde jag ja....Det som var så gott i pass en och en halv timma igår, utvecklades snart till en av de kraftigaste BUZZar jag haft, så det blev bingen å det snaraste. Tur att sömn fungerar lika bra som "cola".

Men especialen levererade godis må jag säga (minnesnot på 08-b: http://www.08bolmers.se/forum/viewtopic ... 377#p20377 )
Och nu förstod jag var (den mörka) chokladen skulle in! Har nog kännt av den tidigare , men inte så här tydligt, därav "missarna" i smakåtergivningen. Det härliga var att chokladtonen aldrig blev bitter, trots ordentligt mörk ton. Å andra sidan var trätonerna ljuvliga, vilket gör att jag gärna "tradar" chokladen mot mindre nikotin.....Upplevde nog ingen syrlighet i träet, utan syran kom mot mitten slutet av nikotinet. Men det balanserade fint mot de aromatiska trätonerna, men inte lika bra när det växlade mot chokladen.

Hur gammal kan den ha varit? Jag skulle gissa på att det var ca -06 för jag tyckte nog att den hade börjat runda av (framförallt i ändarna) men var lite råare på mitten, och framförallt fanns det rejält med nikotin...(nu är man väl helt ute o cyklar... )

Det där med sötma förresten. Jag är ingen jättefan av sötma i dess jolmiga form (exvis i billig maduro), däremot denna typ som jag upplevt i MC är en form som jag själv benämner "torr sötma", som snarare ger en krämig känsla i kombination med både trä och choklad, snarare än söt. Lite svårt att beskriva, men jag känner direkt när det händer i munnen, och det är en sådan där "grundsmak jag letar efter. Kanhända är det det du, Sal, kallar "krämig sötma"

Annars vad gäller fantastiska aromatiska trätoner, tror jag att de bästa jag hittills känt är i ett par Punch RS11 o 12or som jag nyssens puffade. De drog dock mera åt det söta hållet, och ibland nästan med lite mentholinslag - ganska läckert faktiskt.

Det jag skrev om "fadd" var mer min upplevelse, men som du, Sal, beskrev bättre än vad mitt enstaka ord gör. Vad jag menade var mer smakrik, men ändå aningen mildare, dvs som starkare/smakrikare kaffe, men lite mjölk som mildrar/rundar av.

och plötsligt fylldes gomen av den allra ljuvligaste söta krämighetet som man kan tänka sig. Perfekt balans mellan sötma, bitterhet i trätonerna och allting insvept i grädde från paradiset. Jag stannade upp! Satte mig i soffan och bara fastnade i någon form av euforisk vila

Oh, I sure like to have one of those..... När det där inträffar vet man vad som gäller, samtidigt faller nog en del "grundsortiment" plötsligt bort....Hade en liknande upplevelse med en fem år gammal Bolivar (med tanke på min betydligt snävare referensram), men jag antar att relativt denna står sig den slätt....

Glömde...
Din (Ouch) sk smakafasi ter sig närmast löjligt obegriplig i beaktande av dina suveräna reviews
//salberto

Kan inte annat än ödmjukt hålla med om detta

Men till syvende og sidst gäller nog bara för min del att puffa på mer i denna marca, för att "stabilisera" min uppfattning...

Wagnermannen