RE:s LE:s hur resonerar ni?

[Henrik G]

Jag känner mig rätt kluven inför mängden av RE:s och LE.s som översvämmar marknaden. Det påstås ju att LE:s har en riktigt hög tobakskvalitet, som dessutom skall lämpa sig långtidslagring. RE:s har vad jag vet inte detta rykte, där verkar det mer handla om udda (läs feta) façoner.

Har funderat på att investera i några EL:s för långtidslagring men de blandade recensionerna de får samt priset känns rätt avskräckande. När någon väl får en bra recension är det ofta av slaget, Wow denna cohiba EL smakar ju nästan som en riktig cohiba woho! Då kan man ju lika gärna köpa en ur reguljär produktion, om man som sagt inte vill åt någon särskild façon. Man vill ju att denna EL cohiba inte bara skall vara som en cohiba, utan som en cohiba på steroider, och då menar jag smakmässigt.

Trots detta finns det några EL:s RE.s som känns intressanta nästa år bland annat:

Bolivar - Germany - 5ta Avenida – 50 x 184 - Conde 109
Bolivar - Germany - Especiales No.2 – 38 x 192 - Delicados


Punch - Scandinavia - Northern Light - 52 x 110 - Petit Edmundo
Vegas Robaina - Scandinavia - Great Northern Light - 54 x 164 - Sublimes
Mest för att de är för svenska marknaden, men jag gissar att priserna kommer bli hiskeliga på VR

Bolivar - Petit Belicosos - 52 x 125 - Petit Belicosos *
H Upmann - Magnum 48 - 48 x 110 - Magnum 48 *

Känns också intressanta särskilt 48an även om EL 50 verkar ha varit en flopp.

När vi änså berör detta område så har ju Magnum 50 nu fått riktigt bra recensioner, är det risk att de första batcherna är "juiced up" eller är det en genomgående bra produkt?

Just fenomenet att kanske framförallt LCDH specialare är tillverkade med tobak av extra högkvalitet var nytt för mig innan jag lästa om detta på ICC? Gäller det även andra cigarrer, tidiga batcher etc. Några åsikter om detta?

Som sagt hur tänker ni kring detta? Satsar ni på EL-RE.s?


För min del med en begränsad budget känns tex Gloria Med. no 3 och liknande mer intressanta både prismässigt samt även med tanke på att de kanske försvinner inom kort. Andra som slenderellas har ju redan försvunnit så där kanske man skall plocka upp det som fortfarande finns kvar.

[salberto]

Recensioner är ju speglingar av recencenten naturligtvis och man måste ju göra en bedömning om man överhuvudtaget har liknande smakpreferenser OCH talar ett liknande "språk". Kjell har varit inne på det här med språkförskingringen, att vi inte har samma terminologi. Ett slående exempel är Cohiba Piramides LE 2006, som verkligen delar upp cigarrökarna i två läger. De som anser den vara den bästa cohiban någonsin och de som anser den vara tämligen medioker. Jag tycker att att den är en lysande cigarr, en av de allra bästa cohibas jag har rökt och överlägsen alla cohibas ur standardsortimentet EMM. Liknade gäller Cohiba reservas. Jag tror inte att man generellt kan säga att alla limitadas är bättre än standardsortimentet, men en del verkar bättte inom sitt område, vad man kan se så här långt. Däremot tycker jag mig märka en klar skillnad vad gäller humidorer, böcker reservas o likn. produktioner. Tobaken i dessa är så vitt jag kan bedöma mer högklassig än både EL och ER. Så vitt jag kan förstå handlar detta om att masterblendern i detta fall är mer omsorgsfull i valet av befintlig tobak och att de bästa rullarna engageras.
Jag testar Limitadas och köper boxar av de jag gillar, dessutom köper jag boxar med hög affektion för mig, tex alla 109:or, alla Por Larranaga eftersom det verkar vara ett utdöende marca osv. Jag är mycket mer restrektiv nu, än tidigare.
2009 satsar jag på Bolivarerna. En 109:a som sagt och en laguitostorlek som jag gilla storleksmässigt. Sen kommer det en massa krukor som man måste kolla upp. Det är svårt att ge rekommendationer eftersom det speglar MIN smak och de flesta finns ju inte heller att få tag i till ett vettigt pris.
Gloria Med. är väl ett bra val och de finns ju från både -97, -98 och -02 till mycket bra priser.
Kul att se dig här Henrik.
//salberto

[Ouch]

Du sätter fingret på ett av tidens stora dilemman, Henrik. Jag har kapitulerat inför den stora mängden nya ER som kommer 2009 och har väl ungefär samma reducerade köplista som du har. Vad det gäller kvaliteten så vete f-n om det stämmer. Ett exempel är mina två lådor av Montecristo Sublimes EL 2008. Den ena lådan innehåller undersköna cigarrer som ser ut att kunna smaka himmelskt, men den andra ser ut att ha täckblad av 4:e sorteringen. Så skall ta mig faktiskt inte en Edicion Limitada se ut!

[Henrik G]

Instämmer i det. Ofta måste man hitta någon, några som referenspunkt, dvs gillar de en cigarr så gillar man säkert det också. Tycker det svåra med EL:s är att röka dem färska och sedan bestämma om det är värt att satsa på. Klassikerna får ju ofta ett högt pris efter några år tex Sublimes och då känns det lite kört SAS. Humidorer och bokutgåvor känns lite utanför min budget just nu så där får jag ta dig på orden. Samtidigt vill man ju köpa två, en att spara en att röka ur.

[Henrik G]

Kan man tro att på av det stora utbudet EL-RE:s så är kvaliteten inte längre ett argument utan då måste man titta mot Jubileumsutgåvor som Humidorer och krukor?

Vad tror ni om Mangum 46 krukan, kan dessa var juiced up? Älskar M46 och en top of the line produktion av dessa skulle inte vara fel.

[Ouch]

Kan man tro att på av det stora utbudet EL-RE:s så är kvaliteten inte längre ett argument utan då måste man titta mot Jubileumsutgåvor som Humidorer och krukor?

Vad tror ni om Mangum 46 krukan, kan dessa var juiced up? Älskar M46 och en top of the line produktion av dessa skulle inte vara fel.

Personligen tror jag, utan att veta säkert, att krukorna är fyllda med standard Magnum 46:or. Fina är de ändå, och en läcker behållare att lagra dem i är det ju!

Jo, jag tror också att de bästa cigarrerna finns i de mer exklusiva utgåvorna. Vem vill inte ha den nya Cohiba-boken, t ex?

[Henrik G]

Jo tack, det blir nog till att gå ner och sälja sig till sjömännen nere vid hamnen...

[salberto]

Naturligtvis är humidorer och likn utanför min budget också. Jag köper några sticks då och då för att testa, men jag är säker på att det är där den absolut högsta kvaliteten finns. EL och ER är ju i grunden bara effektiv marknadsföring. Magnumkrukan är ett måste, av lagrings och affektionsskäl, väntar bara på ett bättre pris. Tror inte heller att det någon skillnad på cigarrerna.
Framförallt köper jag cigarrer som jag gillar att röka oavsett, vilken sortering de har. Är tex mycket nöjd med att RASCC och BCE reas ut. Jag köper mycket hellre dem än en halvtaskig ER.

Men, men, en Laguito-bolivar måste man ha...
//salberto

[salberto]

Jo tack, det blir nog till att gå ner och sälja sig till sjömännen nere vid hamnen...

Det är dåligt med hamnar i Stjärnhov
//salberto

[Wagnerian]

Mycket intressant frågeställning HenrikG (och övriga inblandade i diskussionen). I dagsläget så känner jag fortfarande att jag inte har kläm på standard Havannasortimentet ännu, varför det känns som lite överkurs och kuriosa att botanisera bland ER/EL. Samtidigt kan man inte komma ifrån att en del ER/EL lockar en likt sirensång, kanske endast pga utseende och känsla av exklusivitet.

Ett annat problem är ju, som redan nämnts, att dessa ER/EL inte kan provas unga vs gamla innan köp, likt man kan göra med standardsortimentet, för att få en uppfattning om hur de utvecklas med tiden, utan att behöva vänta. Iofs bygger detta på att man antar att blenderna ej förändrats över tiden. Men då jag tycker det är svårt att avgöra på en ung cigarr hur den borde utvecklas när den får mogna, känns botaniseringen och provningen i vertikalled som en rimlig väg till den förståelsen, och när man fått denna känsla för vad lagring leder till har man förhoppningsvis även mycket bättre koll på standardsortimentet och är redo för ER/EL...

Samtidigt skall man emm inte bortse från två saker i resonemanget, dels att det skulle kunna vara "toppade" blender som det vore synd att missa, men även det faktum att det i praktiken skulle kunna vara en ren marknadsföringshype, som lurar våra smaksinnen (och stimulanscentra i hjärnan) att tro att de är bättre än vad de är....

I vilket fall som helst ser jag ER/EL som spännande kuriositeter i dagsläget och så kommer det förbli ett tag...så jag slipper hamnen än så länge

Wagnermannen

[Bukfaçon]

Medan jag funderar på några formuleringar i den vetenskapliga rapport jag f.n. författar, så skall jag passa på att slänga in en brandfackla eller två nu när jag slipat min åsikts-chavete. Men först ett välkommen till Henrik G, som, inbillar jag mig, låtit sig inspireras till denna tråd av den på många sätt förtjänstfulla tråden på 08BF om huruvida det möjligen finns annat än havannacigarrer att röka. I vart fall så dök det i min hjärna upp ungefär dessa frågeställningar i o.m. mitt deltagande i den tråden. I mitt fall var det COJ's formulering om att han nästan saknade gårdagens pluggade havannor, eftersom man då kunde avstå från att köpa dem utan större skada.

Min uppfattning lutar alltmer åt att hela idén med dessa RE's och LE's är att de är något som Cubatabacco/Habanos och Altadis kokat ihop för att suga ut så mycket pengar som möjligt av cigarristerna. Altadis, som är ett företag, skall förvisso tjäna pengar men det vore synd att påstå att den fransk-spanska tobaksmonopolkultur som Altadis förvaltar syftar till att erbjuda kunderna så mycket värde för pengarna som möjligt. Och Cubatabacco/Habanos å sin sida skall naturligtvis dra in så mycket dolares som möjligt åt castroregimen.

(Och bara det senare är ju faktiskt - måste man erkänna - ett problem. Vilket intresse har jag som cigarrkonsument att stödja Kubas kommunistiska diktatur som förtrycker och svälter sina medborgare?)

En annan dimension av RE/LE-problemet är det som trådinitiativtagaren snuddade vid redan i sitt inledande inlägg: att gamla klassiska cigarrer som ex.vis RG Slenderella eller Lonsdale eller LGC eller Por L eller RyJ Prince of Wales eller HdM Rothschilds - för att nu nämna några - i säker och relativ hög takt försvunnit ur Habanos sortiment. I stort sett alla är diskreta cigarrer med slankare faconer och står i bjärt kontrast till de feta "monster" som påfallande många av EL och ER utgör. Kuba har inte den traditionen med väldigt stora gördelmått, det är ett främmande element. En Corona torde kanske bäst exemplifiera en traditionell havannastorlek, påstår i alla fall undertecknad cigarrist som gärna skulle vilja köpa märken som Troya, Cabanas y Carbajal, Gispert eller La Corona.... (Och när vi ändå är inne på detta: har ni noterat att på de nya gördlarna utelämnas klassiska inslag som ex.vis "Jose Gener" på HdM, "Marca Indepiendente" på Por L eller texten "Rodriguez Arguelles y Cia" på RyJ?)

Frågan är då vilka bevekelsegrunder Cubatabacco/Habanos har för sitt agerande? Jag har inga svar på det men några teorier. Kanske har man stt upp fingret i luften och noterat att kubanska staten som den ser ut idag inte kommer att hålla för evigt. Nu är det säkert många som inte tror att Kuba kommer att förändras, men låt mig då påminna om att så sent som 1988-89 trodde vi alla att Sovjetunionen skulle vara en beständig politisk entitet, men bara två år senare var dess saga all. Den typen av förändringar kan komma snabbt. Eller, vilket är troligare, så räknar man med att USA skall häva sitt embargo och därmed släppa in havvannacigarrerna på den amerikanska marknaden. I det läget är det säkert bäst att ha fetingar till salu!

Ett skäl till att de gamla hederliga cigarrerna försvinner kan vara att man vill fasa ut de gamla förrevolutionära märkena och ersätta dem med de egna märkena som t.ex. Trinidad, Vegas R, San Christobal o.s.v. Jag vet ej, men noterar trenden. (Kanske sker denna glidning mot bakgrund av att det är omtvistat vem som egentligen äger märkesnamnen - men det undandrar sig min bedömning.)

För att sluta cirkeln: visst är det i många fall säkert väldigt fina cigarrer alla dessa EL och ER, de få jag provat tyder på det, men jag tror man kan undvara dem. Hur bra en Vegas Robaina ER 2009 för Skandinavien än är så kommer den aldrig, med sin flyktiga närvaro på marknaden, i berömmelse komma i närheten av klassiska cigarrer som RG Lonsdale eller La Corona Corona - två exempel på cigarrer som erhölls sin berömmelse genom att år efter år, låda efter låda, träget leverera utsökt och traditionell havannarök.

B

[Wagnerian]

För att sluta cirkeln: visst är det i många fall säkert väldigt fina cigarrer alla dessa EL och ER, de få jag provat tyder på det, men jag tror man kan undvara dem.

Håller med, därav min tvetydighet ovan: kanske toppade, men kanske bara hype....Standardsortimentet har ju dock levererat år fr år (dock ibland pluggat...)

Hur bra en Vegas Robaina ER 2009 för Skandinavien än är så kommer den aldrig, med sin flyktiga närvaro på marknaden, i berömmelse komma i närheten av klassiska cigarrer som RG Lonsdale eller La Corona Corona - två exempel på cigarrer som erhölls sin berömmelse genom att år efter år, låda efter låda, träget leverera utsökt och traditionell havannarök.

Tyvärr är väl detta ett tidens tecken där företeelser som "trotjänare" och stabil kvalitet decimeras i värde, oavsett om det gäller cigarrer eller (pop-)musik, till förmån för dagsländor... Vi lär oss numer att det måste vara förändring hela tiden, eller åtminstone se ut som om det sker förändring, men oftast är det endast förpackningen som ändras, inte innehållet.

Wagnermannen

[Henrik G]

Medan jag funderar på några formuleringar i den vetenskapliga rapport jag f.n. författar, så skall jag passa på att slänga in en brandfackla eller två nu när jag slipat min åsikts-chavete. Men först ett välkommen till Henrik G, som, inbillar jag mig, låtit sig inspireras till denna tråd av den på många sätt förtjänstfulla tråden på 08BF om huruvida det möjligen finns annat än havannacigarrer att röka. B

Tackar. Nja snarare insåg jag att det är på detta forum Ouch och Saberto kommer med många insiktsfulla inlägg om Havanna cigarrer så det är väl här man skall hänga.

Ett skäl till att de gamla hederliga cigarrerna försvinner kan vara att man vill fasa ut de gamla förrevolutionära märkena och ersätta dem med de egna märkena som t.ex. Trinidad, Vegas R, San Christobal o.s.v. Jag vet ej, men noterar trenden. (Kanske sker denna glidning mot bakgrund av att det är omtvistat vem som egentligen äger märkesnamnen - men det undandrar sig min bedömning.)
B

Det här var en mycket intressant teori och jag tror banne mig den stämmer. Ju färre tvister de får desto bättre givetvis.

[Ouch]

Bukfacon, du radar upp ett flertal synpunkter som det råder ett ganska brett konsensus om och jag vill minnas att vi har haft delar av den här diskussionen förut. Antagligen upprepar jag mig här nedan...

Självklart är det stora målet med cigarrproduktionen att dra in pengar både till den privata delägaren av Habanos SA, som numera heter Imperial Cigars från England, och den kubanska staten som äger resten, Cubatabaco. I det stora hela misstänker jag att Limitadas och regionala utgåvor inte skapar några stora ekonomiska svallvågor, utan syftet är att sticka ut med exklusivitet. Stämpeln som lyxvara hägrar säkert för då kan man ta ut ännu större slantar ur det stora standardsortimentet. Jag har förstått av Rob Ayala, ägare av Cigar-Czar i Brisbane, att man har siktat in sig på en högre status än vad som nu gäller för Havannacigarrer. Samme man hävdar att förlusten av traditionstyngda märken och vitolas av kubanska cigarrer helt och hållet beror på ekonomiska kalkyler. De säljer helt enkelt för dåligt! Det är mycket tråkigt eftersom många goda cigarrmodeller har gått förlorade, men det enda sättet att förändra detta är att köpa mer av t ex tunna cigarrer. Möjligen påverkas detta av Habanos SA:s strävan att gå mot en lyxigare image, men i stort sett verkar det vara konsumtionsmönstren so styr utvecklingen.

Vad det gäller de regionala utgåvorna så är det ju inte Habanos som driver frågan om vitolas utan valet bestäms här av distributören, t ex Habanos Nordic, Hunters & Frankau etc. De har ett antal märken att välja mellan och bestämmer sedan vitola, ev även påverkar de blenden, samt antal cigarrer de vill ha i utgåvan. Den ekonomiska risken (och den eventuella vinsten) ligger alltså hos distributörerna.

Vad det gäller din teori om ersättningsmärken i en post-embargosituation så har det spekulerats om Edmundo Dantes-märket skulle kunna bli en ersättning till Montecristo eller ett helt nytt märke i framtiden. Vem vet? Vem har råd att köpa cigarrer när amerikanarna dammsuger upp marknaden efter embargots fall.

Jag tycker Wagnerian sammanfattar lockelsen med EL och ER kanonbra!:

"Samtidigt kan man inte komma ifrån att en del ER/EL lockar en likt sirensång, kanske endast pga utseende och känsla av exklusivitet."

Hehe, så är det säkert för många, mig inkluderat!

[Bukfaçon]

Bukfacon, du radar upp ett flertal synpunkter som det råder ett ganska brett konsensus om och jag vill minnas att vi har haft delar av den här diskussionen förut. Antagligen upprepar jag mig här nedan...

Självklart är det stora målet med cigarrproduktionen att dra in pengar både till den privata delägaren av Habanos SA, som numera heter Imperial Cigars från England, och den kubanska staten som äger resten, Cubatabaco. I det stora hela misstänker jag att Limitadas och regionala utgåvor inte skapar några stora ekonomiska svallvågor, utan syftet är att sticka ut med exklusivitet. Stämpeln som lyxvara hägrar säkert för då kan man ta ut ännu större slantar ur det stora standardsortimentet. Jag har förstått av Rob Ayala, ägare av Cigar-Czar i Brisbane, att man har siktat in sig på en högre status än vad som nu gäller för Havannacigarrer. Samme man hävdar att förlusten av traditionstyngda märken och vitolas av kubanska cigarrer helt och hållet beror på ekonomiska kalkyler. De säljer helt enkelt för dåligt! Det är mycket tråkigt eftersom många goda cigarrmodeller har gått förlorade, men det enda sättet att förändra detta är att köpa mer av t ex tunna cigarrer. Möjligen påverkas detta av Habanos SA:s strävan att gå mot en lyxigare image, men i stort sett verkar det vara konsumtionsmönstren so styr utvecklingen.

Vad det gäller de regionala utgåvorna så är det ju inte Habanos som driver frågan om vitolas utan valet bestäms här av distributören, t ex Habanos Nordic, Hunters & Frankau etc. De har ett antal märken att välja mellan och bestämmer sedan vitola, ev även påverkar de blenden, samt antal cigarrer de vill ha i utgåvan. Den ekonomiska risken (och den eventuella vinsten) ligger alltså hos distributörerna.

Vad det gäller din teori om ersättningsmärken i en post-embargosituation så har det spekulerats om Edmundo Dantes-märket skulle kunna bli en ersättning till Montecristo eller ett helt nytt märke i framtiden. Vem vet? Vem har råd att köpa cigarrer när amerikanarna dammsuger upp marknaden efter embargots fall.

Jag tycker Wagnerian sammanfattar lockelsen med EL och ER kanonbra!:

"Samtidigt kan man inte komma ifrån att en del ER/EL lockar en likt sirensång, kanske endast pga utseende och känsla av exklusivitet."

Hehe, så är det säkert för många, mig inkluderat!

Jo, detta är ju ett kärt samtalsämne - och lär väl komma upp i framtiden med! (Och jag bör kanske erkänna - en smula rodnande - att jag dessutom använde mitt inlägg såsom formuleringsövning för mitt jobbskrivande...)

Men oavsett den nya ägaren i Habanos - jag kände ju till Imperial, men trodde att deras ägande utövades via dotterbolaget Altadis och deras kader av spanska och franska chefer - så bör man nog ha klart för sig att i samhällen som Kuba (DDR, Nordkorea, Sovjetunionen och numera även säkert Bolivia och Venezuela) så händer allt och ingenting med utgångspunkt från det politiska ledarskapet. Därtill är det ju ett känt faktum att Kuba är i desperat behov av västvaluta, tobaken utgör, tillsammans med socker och nickel, den viktigaste exportvaran.

Nu vill jag såklart bli missförstådd på rätt sätt, så jag skall avrunda med att säga att jag verkligen lider med det kubanska folket, man har absolut ingenting till övers för deras självutnämnda ledare. I det avseendet ändrade revolutionen 1959 ingenting...

Och med allt det skrivna som utgångspunkt vill jag komma till de pluggade cigarrer som COJ skrev om på 08BF; jag känner att skall Habanos fortsätta att leverera allt tjockare cigarrer i allt mindre upplagor och allt mer regionala utgåvor, i st.f. att måna om de märken och vitolas som byggde den kubanska cigarrens storhet så kan jag avstå. A gentleman will walk but never run (after them)!

B

Henrik G: om du vill boxsplita en låda LGC (i st.f. knalla ned i hamnen) så hojta till!

[Ouch]

Herr Suckling från Cigar Aficionado har visst träffat Rob Ayala i Havanna!

http://www.cigaraficionado.com/Cigar/CA ... 76,00.html

Det skrivs lite om regionala utgåvor också...

http://www.cigaraficionado.com/Cigar/CA ... 74,00.html

[COJ]

Om LE/RE kan sägas många saker...en är att det alltid skulle vara distributören som bestämmer ställer jag mig tvivlande till och lägger som bevis fram El rey del Mundo Vikingos...inte F-N var det namnet besällt av den Baltiskte distributören...den enda koppling mellan Baltikum och Vikingar är att Vikingar härjade, plundrare och gjorde affärer där...

En annan är att detta är ett sätt att dra in ännu mer pengar...då man helt numera riktar in sig på ett lyxsegment där cigarren är en dyr sällanköpsvara..."cigarr-rökare" bryr man sig inte alls om längre...detta har jag hävdat länge och skrivit om ett flertal gånger.

Sa jag förresten att jag nästan aldrig köper några LE/RE...

[salberto]

Många intressanta tankar Bukfacon. Jag har några kommentarer till några av dem.

Alltså… jag köper cigarrer från Kuba, även prerevolutionära, för att jag älskar kubanska cigarrer, inte Fidel Castros kommunistregim. Jag köper leksaker tillverkade i Kina också och en och annan cigarr från analfabet-svältlandet Honduras. Den kubanska jorden och de kubanska hantverkarna skapar EMM världens godaste cigarrer, inte politikerna. Cigarhantverkarna i dagens Kuba, trots att en del flydde utanför Kubas gränser, bär med sig en tradition och kultur, som härstammar långt före Batista och Fidel Castros födelse och som kommer att fortsätta långt efter hans död.

Diskussionen om EL och ER handlar om de har den premiumkvalitet som priset motiverar. Mitt åsikt är att de ofta inte har det. Jämförelser med cigarrer från tidigare perioder är EMM svår att göra. Märken som Troyo, La Corona odyl låter sig inte jämföras i och med att de i grunden inte har kvalitet att jämföra med, ofta maskinrullade, shortfillers e dyl. De är vardagscigarrer som inte riktigt spelar i samma division. Att märken och storlekar kommer och går i enlighet trender och marknadsföringsstrategier torde väl knappast vara något specifikt för castroregimen. Liknande förhållanden gällde också prerevolutionärt. Att RG Lonsdales och RyJ Prince of Wales inte längre finns med i standardsortimentet beror i all enkelhet på att de inte efterfrågas. Varor som inte efterfrågas i ett kapitalistiskt grundkoncept försvinner ur sortimentet.
Feta och ofta korta cigarrer prioriteras för att efterfrågan antagligen är hög på dessa i delar av världen. Även om det verkar som om trenden skiftar något i USA, har väl den feta och långa cigarren varit symbolen för välstånd och i Spanien skall helst en cigarr kanske räcka hela tjurfäktningen.

Jag vet inte riktigt vad som skapade havannacigarrernas rykte och åsikterna därom är säkert många, men jag utesluter inte att stora cigarrer som Partagas Lusitanias, RyJ Churchill, PL Magnum, vackra Diademas och ett otal feta figurados nog gjorde sitt till.
Vad jag har förstått och hört är också stora cigarrer en manlighetssymbol av stora mått på Kuba.

Jag letar efter de bästa cigarrerna, de bästa boxarna, till rimliga pengar. De kan finns i standardsortimentet och bland olika limitadas, eller bland vintage. De kan också finnas bland cigarrer från andra cigarrproducerande länder än Kuba. Jakten på dessa överjordiskt goda cigarrer är min “grej” och jag offrar gärna tio standardlådor för en riktig superlåda. Står därmed ut med en del pluggade och tröga cigarrer. Vet inte om det är snobberi, i sådana fall får jag ta det…

Glömde säga att jag också föredrar långa smala eller små cigarrer...
//salberto

[Bukfaçon]

Om LE/RE kan sägas många saker...en är att det alltid skulle vara distributören som bestämmer ställer jag mig tvivlande till och lägger som bevis fram El rey del Mundo Vikingos...inte F-N var det namnet besällt av den Baltiskte distributören...den enda koppling mellan Baltikum och Vikingar är att Vikingar härjade, plundrare och gjorde affärer där...

En annan är att detta är ett sätt att dra in ännu mer pengar...då man helt numera riktar in sig på ett lyxsegment där cigarren är en dyr sällanköpsvara..."cigarr-rökare" bryr man sig inte alls om längre...detta har jag hävdat länge och skrivit om ett flertal gånger.

Sa jag förresten att jag nästan aldrig köper några LE/RE...

Kan inte sägas bättre, COJ!

Cigarhantverkarna i dagens Kuba, trots att en del flydde utanför Kubas gränser, bär med sig en tradition och kultur

Precis min poäng! Men dragproblem och dagens gigantiska ER och EL kan mycket väl tyda på Habanos struntar i detta förnäma kubanska kulturarv.

Märken som Troyo, La Corona odyl låter sig inte jämföras i och med att de i grunden inte har kvalitet att jämföra med, ofta maskinrullade, shortfillers e dyl. De är vardagscigarrer som inte riktigt spelar i samma division.

Jag syftade självfallet inte på de maskinrullade bleka kopior som tillverkades för folken bakom Järnridån mellan 1960 och 1990 utan de Troya, La Corona etc som röktes av passionerade cigarrister före 1960. F.ö. är ju den försämring av kvaliteten av dessa nämna märken ett paradexempel på den kulturarvsförskingring jag anser Kubas cigarrchefer gör sig skyldiga till.

Jag letar efter de bästa cigarrerna, de bästa boxarna, till rimliga pengar. De kan finns i standardsortimentet och bland olika limitadas, eller bland vintage. De kan också finnas bland cigarrer från andra cigarrproducerande länder än Kuba. Jakten på dessa överjordiskt goda cigarrer är min “grej” och jag offrar gärna tio standardlådor för en riktig superlåda. Står därmed ut med en del pluggade och tröga cigarrer. Vet inte om det är snobberi, i sådana fall får jag ta det…

Javisst, samlar man havannor med den lidelse och passion som jag vet att ex.vis du Salberto och Ouch gör, så tycker jag såklart att ni göra det. Jag vet ju med vilken glädje ni puffar! Men jag tror likafullt att Habanos begår ett misstag när de vänder ryggen till vanliga cigarrister eller de lite mer kunnniga cigarrister som bara vill ha en välgjord petit-corona e.dyl.

Men jag säger som salig kung Adolf Fredrik: "låt var och en bli salig på sin fason". Amen!

B

[Ouch]

Om LE/RE kan sägas många saker...en är att det alltid skulle vara distributören som bestämmer ställer jag mig tvivlande till och lägger som bevis fram El rey del Mundo Vikingos...inte F-N var det namnet besällt av den Baltiskte distributören...den enda koppling mellan Baltikum och Vikingar är att Vikingar härjade, plundrare och gjorde affärer där...

Jag vet att vi har snackat om det namnvalet förut, COJ, och man föreställde sig omedelbart att kubanerna hade gjort en geografisk tabbe av värsta slaget, men om jag får tro chefen för casan i Tallin, Piret Poldsaar, så bestämdes faktiskt namnet av ägaren av distributionsbolaget (Rasa Trading Company). När jag och MK hämtade några lådor där så hade vi ett långt samtal med Piret Poldsaar och hon var mycket detaljerad i beskrivningen av hur distributören hade lagt ner ett stort arbete för att tillsammans med kubanska blenders hitta den rätta smaken på cigarren och att det var han som valt namnet, inte kubanerna. Fan vet varför, jag håller med om att det är fullkomligt absurdt...

Samma historia om samarbete för att hitta blenden har ju också berättats av Simon Chase från Hunters & Frankau när Por Larrañaga Magnificos Exclusivo Reino Unido togs fram.

Huruvida man gör så för alla utgåvor av ER är svårt att säga, men eftersom distributörerna tar hela den ekonomiska risken och de facto bestämmer utgåvans storlek och försäljningspris så borde det ligga i deras intresse att få ut en cigarr som smakar bra och inte bara kostar en väldig massa pengar. Men vem vet, det kanske också förekommer. Jag ser t ex med skräckblandad förtjusning fram emot de skandinaviska regionalerna i år...vem har varit inblandad i den blenden, tro...