Punch = Ultimate Cuban Twang?

[Henrik G]

Försökte röka en Punch churchill under en promenad men jag fick snabbt vända hemåt och avsluta cigarren i badet. Det som slog mig när jag låg och kontemplerade var att Punchen har en lätt syra som verkligen ger en "cuban twang". Har rökte Punch Punch tidigare men gillade den inte särskilt. Churchillen skall ju vara något mildare och dessa var dessutom från -99 så det har ju legat till sig men jag tyckte ändå den hade en viss twang. Doften från Punchen gav mig näsan ett doftminne från Havanna vilket var lite märkligt, kanske rökte vi cigarren där något fuktigare och färskare än vad jag brukar göra, vilket ofta ger en viss syra EMM. Något var det i varje fall med denna cigarr. Kanske måste jag botanisera i denna marca, vad tycker ni andra om Punch och dess twang?


Röksessionen avslutades för övrigt med en Cohiba Panatelas från -06, prefekt vitola för denna marca. Jag har inte rökt mycket Cohiba men tycker smaken är väldigt mäktig, Detta var lagom, lite grann som att äta en tryffel istället för att trycka i sig en hel förpackning. Helt perfekt konstruktion och cigarren kändes väldigt mogen, jag rökte den till slutet och upplevde ingen smakförsämringen det tunna ringmåttet till trots. Mums!

[salberto]

Har aldrig kommit överens riktigt med Punch och jag har verkligen försökt.
Håller med om syrligheten, men det jag framförallt inte föredrar är syrligheten i kombination med med en specielll örtsmak som finns i de flesta punchcigarrer jag har rökt.
//salberto

[MK]

Om Du beskriver "Cuban Twang" som den där syrligheten som man finner i vissa cigarrer så gillar jag den inte. Kom ihåg att jag blev mycket besviken när jag fann den i Trinidad Ingenius som jag trodde så mycket på
Men jag har en känsla av att syrligheten växer bort med tiden i alla fall delvis och det vore skoj att testa lite äldre Punch-cigarrer. Den bästa punch jag rökt var en Super Selecion No1 jag fick av Outch, Tack för den!!

//MK

[Henrik G]

Det är det som vore intressant att veta. Jag tycker nog den där syran ger en väldigt kubans smak, eller så förstärker den den smaken. Som alltid är detta svårt att beskriva. Vad anser ni i sådant fall vara cuban twang?

[Ouch]

Min definition av "cuban twang" är nog densamma som din, Henrik. Den smakupplevelsen känner jag leva i ett flertal märken som ett element av syrlighet resp. fruktighet och fyllig jordighet. Jag har inga problem med Punch smakprofil själv, men för mig är det andra märken som RA och Bolivar som står i främsta ledet vad "cuban twang" anbelangar.

[Henrik G]

Då var jag nog inne på rätt spår . Håller med Bolivar går åt det jordigare hållet, medan märken som Monte - Cohiba går åt det gräsiga hållet i sin syra. Punch ligger där mittimellan och väldigt pregnant, kan det vara så enkelt?

[Ouch]

Hehe, nej så enkelt är det säkert inte! Jag ser fram emot flera kommentarer i det här ämnet.

[Daniel P]

Jag Instämmer med Henrik G i resonemanget, om än att det är svårdefinierat så klart

[Magnus (Gävle)]

Då var jag nog inne på rätt spår . Håller med Bolivar går åt det jordigare hållet, medan märken som Monte - Cohiba går åt det gräsiga hållet i sin syra. Punch ligger där mittimellan och väldigt pregnant, kan det vara så enkelt?

Enkelt är det inte, och det ska det väl inte vara heller Då hade man ju inte behövt prova sig fram så mycket
Jag delar Henrik G:s uppfattning i det mesta som sagts ovan. Den där syrligheten som gör sig bättre eller sämre i kombination med andra tongivande smaker i respektive marcas profil. Det passar dessutom bättre eller sämre med olika faconer, tycker jag. Till exempel: SLR serie A gillar jag, men de mindre, typ pc osv i samma linje har en syrlighet i kombination med typ citrusskal som blir för mycket för mig.
Monte tycker jag har ovan nämnda gräsighet i kombination med en för Kuba ovanligt tydlig gräddighet som har stråk av kokos. Det är det jag tydligast hittar och uppskattar bland dem.
Punch blir jag inte klok på. De blandar och ger. Jag får helt enkelt träna mer! (sorteras under "veckans I-landsproblem )

[Wagnerian]

Vet inte om jag är riktigt med på det där med "twang" och syrlighet. Det enda jag upplever av syrlighet i cigarrer är citrus, men av den mildare, oljigare och mustigare skalvarianten som är god, och nikotinsyrlighet, som inte alltid är positivt. Trätoner i min värld är torra och ibland rostade eller "nysågade och varma", och ibland med dragning åt mintiga, i synerhet cedertonen. Trätoner kommer ibland (om man har tur) med lätt sötma eller krämighet som är underbara kombinationer. Men syrlighhet...? Vet inte riktigt om jag kännt det. Hjälp, har jag missat något....

Wagnermannen

[Henrik G]

Wagnerian, kan du äta grapefrukt utan att lida allt för mycket?

[AvidFan]

Med fare for å forsøke å bidra i en diskusjon hvor eget empirisk grunnlag er noe tynt, så er også syrlighet/fruktighet/sødme en glidende tone som jeg mener å finne hos flere kubanere, og kanskje MC spesielt. At noe skal være sødmefyldt og syrlig samtidig burde vel være en kontradiksjon (søtt/surt), men opplever spesielt hos MC at det gjør seg gjeldende etter 1/3 del.

[salberto]

Har funderat någon dag och jag får inte riktigt ihop det här Twangresonemanget.
Jag tror inte att man hittar en enskild ton som konstituerar karakteristiken hos havannacigarrerna. Däremot kan man med en del ansträngning hitta en ton eller ett tonkomplex som karakteriserar ett Marca. I fallet med Punch stämmer det mycket väl med mina erfarenheter att syrlighet många gånger dominerar smakprofilen, kanske då tillsammans med en speciell örtkryddighet. Jag får inte ihop syrlighet och gräs och att det skulle vara typiskt för tex Monte. Grässmaken är för sig själv, syrligheten också. Ibland sammanfaller dessa smaker, men aldrig med automatik. Jag tycker för övrigt att bönkaraktären, kaffe, kakao, vanilj är det mest typiska för Monten, men lite gräs finns också!

Nej, för mig är inte syrlighet ”the Ultimate Cuban Twang”, en ton som ger den speciella karakteristiken hos kubanska cigarrer. Syrlighet finns med som en mer eller mindre kraftig ton hos många cigarrer, precis som så många andra smakelement. För mig är det fortfarande ”den dova jorden” (som OUCH eller COJ så vackert döpte den till ) som grundlägger havannacigarren och som gör den speciell.
Syrlighet finns, likaså citruston, pomerans, sötma, honung, karamell, frukt och allt annat som mer eller mindre spelar tillsammans med jorden.
Leffe kallar det buljong och i buljongen skall det finnas både sötma, syra, och grädde för att cigarren ska hamna i balans.
Balans i orkestreringen av alla smakelement är ett ledord för kubanska cigarrer då de är som bäst och för mig lägger denna dova jord fundamentet för denna balans .

Precis som MK skriver, tror jag dessutom att syrligheten är som tydligast i färska cigarrer och minskar med åren. I vintage finns knappt något av detta kvar EMM.
Själv har jag alldeles för dålig grund, men denna syrlighet måste väl också finnas hos icke-kubanerna. Vore mycket intressant att höra experterna på dessa att uttala sig om denna syrlighet.

Rökte för övrigt en La Gloria Cubana Med 1 alldeles nyss och det fanns inte den minsta antydan till syrlighet, enligt mina smaklökar, i den cigarren.
//salberto

[COJ]

Detta är vad jag tror, men jag tror att uttrycket Cuban Twang kommer från USA och bara beskriver den mycket större styrka/smak som Cubanska cigarrer hade jämfört med vad som normalt såldes i Amerikanska cigarraffärer...sen efter embargot så blev detta något mytiskt...och betyder egentligen ingenting...

[Henrik G]

Precis som COJ skriver så är ju Cuban Twang ett utryck, sen beror det lite på vad man menar med det. Det jag vill komma åt är precis det som Salberto beskriver, det som gör att en havanna smakar som en havanna. Intressant med den dova jordigheten, vilket jag kan hålla med om.

Kanske är det precis som Sal säger lönlöst att hitta något specifikt för kubaner generellt utan man får se på marca för marca.

I vissa gamla cigarrer är syran helt borta, de får då en stum smak tycker jag. "Twangen" är borta . Lite grann som att jämföra ett mörkt te med ett oolong te. Mörkt te har en mer stum smak. I olong te finns det en friskhet, syra, fräschör kvar trots allt. I en gammal cigarr utan det blir som ett mörkt te för mig en lite fadd eller snarare stum smak. Makes sense

Visst finns syran i ickekubaner också men jag rökte mest maduro när jag rökte ickekubaner samt en del cameroon. Jag tycker de ofta saknar just en viss syrlighet eller något annat element, de blir "jolmiga" i smaken, vilket jag alltså inte associerar med en kuban.

Om man tar monte så finns böntonerna där men för mig är gräsigheten typisk (jag föredrar diplomatics eftersom de är mindre gräsiga EMM). Edmundo smakar mer gräddigt för mig vilket jag tyckte var väldigt gott, men dessa kändes inte särskilt kubanska i sin smak tycker jag, de saknar lite "twang" (sorry hittar inget bättre ord ).

Jag får väl helt enkelt brottas lite till med varför jag tyckte just dessa Punch har en så kubansk smak.

[Wagnerian]

Wagnerian, kan du äta grapefrukt utan att lida allt för mycket?

Jodå, jag kan tom äta färska citroner utan att skrumpna ihop i plytet, men jag är inte syrlighetsavert på något vis, men har inte kännt syrliga trätoner i cigarrer. Syrlighet har jag endast kopplat ihop med citrus eller nikotin.

Jag får väl helt enkelt brottas lite till med varför jag tyckte just dessa Punch har en så kubansk smak.

Av de Punchar jag puffat hittills har jag inte alls några "syrliga" minnen. Det jag har känt som karaktäristiskt i dessa har varit underbara och komplexa varma exotiska trätoner. Dessa har balanserat perfekt med med det jag kallar "cubabotten", som är en blandning av den "dova jorden" och läder i olika blandningsförhållanden. I Punch har jag tyckt att lädret dominerar jorden (och kanske har en viss syrlighet som i fuktigt läder), men sen har även en skön sötma kombinerat med en härlig krämighet gjort balansen perfekt. Det skall då sägas att de Punchar jag bolmat har alla (ett tiotal ) varit från 98-01, inga yngre än så.

Jag får inte ihop syrlighet och gräs och att det skulle vara typiskt för tex Monte. Grässmaken är för sig själv, syrligheten också. Ibland sammanfaller dessa smaker, men aldrig med automatik.

Jag associerar grässmak med syrlighet iofs, men jag tror nog inte att jag någonsin känt grässmak i en cigarr, kanske jag även här har missat något , men det är väl så med smaker, det någon kallar gräsighet kallar en annan bara syrlighet osv.

För mig är det fortfarande ”den dova jorden” (som OUCH eller COJ så vackert döpte den till ) som grundlägger havannacigarren och som gör den speciell....
...Balans i orkestreringen av alla smakelement är ett ledord för kubanska cigarrer då de är som bäst och för mig lägger denna dova jord fundamentet för denna balans.

Kunde inte sagt det bättre själv, möjligen med tillägget att lädertoner för mig i kombination med den dova jorden är Havannacigarrens fundament ovanpå vilka andra smakelement dansar. Men balansen mellan fundamentet, sötma, krämighet och övertoner är A och O vad gäller de cigarrer jag upplevt som "överjordiska"

Wagnermannen

[Henrik G]

Wagnerian, kan du äta grapefrukt utan att lida allt för mycket?

Jodå, jag kan tom äta färska citroner utan att skrumpna ihop i plytet, men jag är inte syrlighetsavert på något vis, men har inte kännt syrliga trätoner i cigarrer. Syrlighet har jag endast kopplat ihop med citrus eller nikotin.

Wagnermannen

Anledningen att jag rågar är att olika människor känner beska eller syra på olika sätt. De som klarar grapefrukt bra brukar vara mindre känsliga för just bittra sura toner som jag förstått det. Kanske är jag extra känslig som hittar dessa.