salberto wrote:Här kommer lite cigarrpornografi, då ögonen funkar bättre än smaklökarna
Den lille davidoffen är en gammal present från MK
//salberto
Bara att gratulera Vilka pinnar!!!!! Förstår om du vill vara helt frisk innan du tänder på dessa!!
Tja, vad säger man. Jag blir lite nyfiken på en sak Johan: Vilket som är festligast. Att veta att man äger dessa pjäser, eller möjligheten att sätta eld på dem? Jag, som varken har balubas eller kontakter nog för att någonsin närma mig något slikt, hade nog valt att bara ha dem som skådebröd (som jag gör med mer "vanliga" limitadas och regionalutgåvor som jag har för vana att skaffa 2-3 stycken av). Jag menar, när du tänder dem finns risken att du blir besviken på smaken! Bättre då att behålla dem, titta, känna, lukta och drömma. Eller?
Och hur tänker ni andra? Jag är lite ute efter den där antiklimaxkänslan som drabbar samlaren som plötsligt inser att han har ALLA bilderna i sitt fotbollsalbum. Man går från att vara samlare till förvaltare. Och det är tråkigt. Har man rökt ALLT som finns så har man, liksom. Som min vän vinkännaren/sommelieren/importören som aldrig blir överraskad av ett vin eftersom han provat allt som bolaget någonsin tagit in, typ.
Det här blev långt och rörigt. Men jag är lite nyfiken!
/Magnus (Gävle)
--------------------------------------------------------- Och jag blev bjuden på cognac och på cigarrer
och kunde inte få mig till att säga nej
Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis
Olle Adolphson
Magnus (Gävle) wrote:Tja, vad säger man. Jag blir lite nyfiken på en sak Johan: Vilket som är festligast. Att veta att man äger dessa pjäser, eller möjligheten att sätta eld på dem? Jag, som varken har balubas eller kontakter nog för att någonsin närma mig något slikt, hade nog valt att bara ha dem som skådebröd (som jag gör med mer "vanliga" limitadas och regionalutgåvor som jag har för vana att skaffa 2-3 stycken av). Jag menar, när du tänder dem finns risken att du blir besviken på smaken! Bättre då att behålla dem, titta, känna, lukta och drömma. Eller?
Och hur tänker ni andra? Jag är lite ute efter den där antiklimaxkänslan som drabbar samlaren som plötsligt inser att han har ALLA bilderna i sitt fotbollsalbum. Man går från att vara samlare till förvaltare. Och det är tråkigt. Har man rökt ALLT som finns så har man, liksom. Som min vän vinkännaren/sommelieren/importören som aldrig blir överraskad av ett vin eftersom han provat allt som bolaget någonsin tagit in, typ.
Det här blev långt och rörigt. Men jag är lite nyfiken!
Allt ska rökas! det är liksom vitsen med det hela... Vissa är man lite försiktigare med. Har jag tre garrar, röker jag gärna ett par med någon som uppskattar det under ett speciellt tillfälle. Minnet och anteckningarna är lika viktigt som själva innehavet. Sen har jag ju en kvar , men allt ska rökas förr eller senare! Visst blir det antiklimax ibland, men det får man stå ut med och ibland blir man positivt överaskad kanske av en connies. Ibland får man den där riktiga höjdaren, som när MK och jag rökte varsin Partagas Rodolfos sent mot augustinatten nere vid sjön hos mig, medans kräftorna smaskade i sina burar. Det glömmer jag aldrig.
//salberto
leffe wrote:Johan, hur gör du när du har 2 garrar?
Leffe
AAAHHHGGGH... Två garrar är det mariga läget.
Jag röker aldrig något jag har två garrar kvar av...
En kvar, då spelar det ingen roll. Tre garrar, man röker med en kompis, så har man bara en kvar och då spelar det ingen roll. Eller så röker man en och har TVÅ GARRAR KVAR!
Två garrar är det svåra läget...
Jag köper aldrig två garrar av något, så är det bara (såvida de inte ska sparas i eviga tider)
//salberto
leffe wrote:Johan, hur gör du när du har 2 garrar?
Leffe
AAAHHHGGGH... Två garrar är det mariga läget.
Jag röker aldrig något jag har två garrar kvar av...
En kvar, då spelar det ingen roll. Tre garrar, man röker med en kompis, så har man bara en kvar och då spelar det ingen roll. Eller så röker man en och har TVÅ GARRAR KVAR!
Två garrar är det svåra läget...
Jag köper aldrig två garrar av något, så är det bara (såvida de inte ska sparas i eviga tider)
//salberto
Tackar för den väl utförda beskrivningen Sal , med andra ord så är det cigarrer som är nästintill omöjliga att få tag på vilket också resulterar i att man blir som ett barn...Tokig
En annan är glad att åtminstone få se sådana rökverk på bild, något annat blir det nog inte tal om. Grattis till lyckad "fångst" Sal!
Intressant frågeställning av Magnus åxå, men det är precis som Sal säger - det bästa man kan göra om man är i besittning av dylikt är att låta dem gå upp i rök så undviks "förvaltarstadiet". Tänk bara på vilken depression han-i-mumindalen-som-jag-inte-kommer-på-namnet-på fick när hans samling var komplett... Cigarrer är rullade för att puffas likväl vin för att drickas och konstverk att beses - inte nedklassas till investeringsobjekt (emm)