Sv: Tar det aldrig slut.........?
Posted: Wed 27 Jan 2010, 20:36
För att citera ämnet: "Tar det aldrig slut.........?"
Tilldelades 2008 års Hederspris av 08Bolmers
https://smcs.se/
Nix, ibland är pojkar just pojkar...Daniel P wrote:För att citera ämnet: "Tar det aldrig slut.........?"
Morsan fick bältros på BB en gång av ett spån som tog med sig brats med vattkoppor på BBHärelind wrote:Tommi: Jag lider med dig och de dina!! När det händer ens barn nånting så känner man att allt annat inte spelar så stor roll!! Hoppas det löser sig för din dotter! Min lilla fick Stafylococker i ansiktet på BB då någon i personalen hade tvättat händerna dåligt! Hon var inlagd i 3 veckor pga att dessa baciller var resistenta mot antibiotika! Som tur var löste det sig och idag är det inget kvar!
Tackar för erbjudandet om rökat men ta du och rök dessa själv när allt har löst sig!!!!
Kent: Hoppas du kryar på dig, jag känner själv att BASH är i fara! Får i snitt 3 "anfall" per dag
Brorsan har ju problem med hjärtat som pågått i c:a 3 år som läkarna har försökt otaliga gånger att fixa till, det är jävligt slitsamt också. Nu skulle han in på operation igen och så all jävla snö som man får skotta varje dag också, tar det aldrig slutHool wrote:Morsan fick bältros på BB en gång av ett spån som tog med sig brats med vattkoppor på BBHärelind wrote:Tommi: Jag lider med dig och de dina!! När det händer ens barn nånting så känner man att allt annat inte spelar så stor roll!! Hoppas det löser sig för din dotter! Min lilla fick Stafylococker i ansiktet på BB då någon i personalen hade tvättat händerna dåligt! Hon var inlagd i 3 veckor pga att dessa baciller var resistenta mot antibiotika! Som tur var löste det sig och idag är det inget kvar!
Tackar för erbjudandet om rökat men ta du och rök dessa själv när allt har löst sig!!!!
Kent: Hoppas du kryar på dig, jag känner själv att BASH är i fara! Får i snitt 3 "anfall" per dag
Fast.. Även om man får känna att man lever så går det ju över så småningom.
SÅ Tommi.. Hang in there
tullgren wrote:För mig har tyvärr bara allting börjat. Satt i lugn och ro och skulle beställa cigarrer. Hade för engång skull lite pengar över. Då tyckte sambons sen 11 år tillbaka att vi skulle prtat om vårt förhållande för hon vill inte att vi längre skulle leva tillsammans mer. Vi har väl inte haft det bra på ett tag, men att ta steget att flytta isär är ju ganska mycket större, särskilt med tanke på att vi har två barn tillsammans. Menmen...man får väl se till att göra det bästa för barnen av situationen, de är ändå de som går före allt annat. Men fyfan va dåligt man kan må. Kan inte äta, inte sova, fan vill just nu bara lägga mig och sova och vakna upp nångång i vår och få veta att detta bara var en mardröm.
Sen i fredags pratade jag med chefen i ett ärende, och fick då veta av henne - som lök på laxen - att jag är avstängd från mitt arbete som personlig assistent på obestämd tid. Det har upprättats en händelserapport mot mig, tydligen tär inte min brukare nöjd med arbetet jag gör hemma hos henne. eller vad det nu var. Så på tisdag ska man kliva upp på galgbacken och bli halshuggen, fastän jag vet att jag inte har gjort något fel i mitt arbete. Det enda jag har gjort i egenskap av arbetsplatsombud är att ta tag i en annan kollegas små pyssel han håller på med, men nu är det jag som är anmäld...
Livet känns verkligen toppen just nu... INTE! Och inga cigarrer blev det beställt heller....
Det var verkligen tråkigt att höra, Tullgren! Jag kan precis föreställa mig hur jävla dåligt du mår för jag har själv varit där i skilsmässohelvetet. Du har mina djupaste sympatier!tullgren wrote:För mig har tyvärr bara allting börjat. Satt i lugn och ro och skulle beställa cigarrer. Hade för engång skull lite pengar över. Då tyckte sambons sen 11 år tillbaka att vi skulle prtat om vårt förhållande för hon vill inte att vi längre skulle leva tillsammans mer. Vi har väl inte haft det bra på ett tag, men att ta steget att flytta isär är ju ganska mycket större, särskilt med tanke på att vi har två barn tillsammans. Menmen...man får väl se till att göra det bästa för barnen av situationen, de är ändå de som går före allt annat. Men fyfan va dåligt man kan må. Kan inte äta, inte sova, fan vill just nu bara lägga mig och sova och vakna upp nångång i vår och få veta att detta bara var en mardröm.
Sen i fredags pratade jag med chefen i ett ärende, och fick då veta av henne - som lök på laxen - att jag är avstängd från mitt arbete som personlig assistent på obestämd tid. Det har upprättats en händelserapport mot mig, tydligen tär inte min brukare nöjd med arbetet jag gör hemma hos henne. eller vad det nu var. Så på tisdag ska man kliva upp på galgbacken och bli halshuggen, fastän jag vet att jag inte har gjort något fel i mitt arbete. Det enda jag har gjort i egenskap av arbetsplatsombud är att ta tag i en annan kollegas små pyssel han håller på med, men nu är det jag som är anmäld...
Livet känns verkligen toppen just nu... INTE! Och inga cigarrer blev det beställt heller....
Det räcker till det där åxå - försöker allt vad jag orkar skicka positiv energi över det telepatiska bandet till dig å de dina (den där pinnen är alltså en telepatisk bärvåg). Hoppas att allt löser sig till det bästa snarast.Magnus (Gävle) wrote:Röv vad livet kan hånglo åt en Tullgren. Trista nyheter, fy rackarns för den lede.
Jag sitter i sammanhanget "bara" med en apatisk hustru med diagnosen förlossningsdepression, en enmånaders telning som är helt och hållet mitt ansvar och en snart treåring som revolterar så mycket han bara orkar. Det känns relativt sett lindrigt. (även om det inte känns så efter några sömnlösa nätter på raken).
Förbannade saker och deras ständiga jävlighet alltså.
Vi hade också en del bråk för några år sedan, men det har faktiskt blivit bättre.tullgren wrote:För mig har tyvärr bara allting börjat. Satt i lugn och ro och skulle beställa cigarrer. Hade för engång skull lite pengar över. Då tyckte sambons sen 11 år tillbaka att vi skulle prtat om vårt förhållande för hon vill inte att vi längre skulle leva tillsammans mer. Vi har väl inte haft det bra på ett tag, men att ta steget att flytta isär är ju ganska mycket större, särskilt med tanke på att vi har två barn tillsammans. Menmen...man får väl se till att göra det bästa för barnen av situationen, de är ändå de som går före allt annat. Men fyfan va dåligt man kan må. Kan inte äta, inte sova, fan vill just nu bara lägga mig och sova och vakna upp nångång i vår och få veta att detta bara var en mardröm.
Sen i fredags pratade jag med chefen i ett ärende, och fick då veta av henne - som lök på laxen - att jag är avstängd från mitt arbete som personlig assistent på obestämd tid. Det har upprättats en händelserapport mot mig, tydligen tär inte min brukare nöjd med arbetet jag gör hemma hos henne. eller vad det nu var. Så på tisdag ska man kliva upp på galgbacken och bli halshuggen, fastän jag vet att jag inte har gjort något fel i mitt arbete. Det enda jag har gjort i egenskap av arbetsplatsombud är att ta tag i en annan kollegas små pyssel han håller på med, men nu är det jag som är anmäld...
Livet känns verkligen toppen just nu... INTE! Och inga cigarrer blev det beställt heller....