Inledningsvis vill jag påpeka att jag inte puffat någon No3 Tubos förut, samt att mina referensramar öht ännu är förhållandevis små. När man dessutom läser de förtrollande ordet vintage på tuben, försätts man säkerligen både medvetet och omedvetet i ett tillstånd som påverkar en provning subjektivt. Intressant är att både den relativt kraftiga stalldoften och styrkan skulle nog vid en blindprovning, för min del, pekat på relativ ungdom….
Försiktigt öppnades tuben och cigarren kunde få komma ut i luften. Tyvärr hade tuben fått ett bar bucklor som avspeglade sig i en spricka i inslaget, men det antog jag inte skulle påverka puffningen, och som väl var visade sig det rätt. En härlig mörk coloradobrun färg stod vackert mot Bolivargördeln som var av den äldre sort som är så mycket trevligare utseendemässigt än dagens. Doften innehöll en förhållandevis påtaglig söt stallton med tanke på ålder(?). Torrdraget kändes perfekt, och spetsen lämnade lite angenäm sötsälta på läppen. Det kändes helt rätt att tända upp.
Starten var pepprig och jordig, men eftersom spred sig en krämig, smörig sötma och dämpade pepprigheten. En behaglig arom av kanel och nejlika letade sig in i näsan. Vitpeppar i grädde, milda exotiska trätoner men med karaktär, krämig men kraftig jord och aning läder. Mycket kraft och potens! Smakerna blir svårare att urskilja, då de växer ihop i en underbar smakcombo, med en liten kittlande sötma i bakgrunden.
Mot mitten kändes det att smaklökarna skulle få en rejäl omgång av denna lilla Bolivar. Även nikotinstyrkan kändes ordentlig. Munfullhetskänslan var maximal med en tjock gulbrunaktig rök. När så mittenpartiet la till en efterlängtad sötma, blev det perfekta närapå över”jordiskt”. Smaklökarna kräver försiktiga puffar för att inte utmattas fullständigt.
Sista biten var jorden och kraften överväldigande och smaklökarna skulle snartnog vara utslagna. Bakom näven med jord fanns dock fantastiska smaker av trä, kryddor, läder och rostat kaffe, men nu kunde inte gommen klara mer, så det var tur att den inte var längre.
Vilken kraft i en så pass gammal cigarr(?). Blenderna måtte ha varit bra mycket kraftigare förr, och man anar ju vilken bomb denna torde varit i ung ålder. Detta var nog vad min gom maximalt tål för tillfället.
Wagnermannen
Några av mina starkaste garrar är långtifrån beska (jag kunde t ex inte röka upp min Partagas Lonsdales igår kväll...då hade jag gått omkull av nikotinchock!). Jag håller mera på att beskheten har sitt ursprung i ammoniakhalten hos cigarren.